Njurarna nämns ofta i samma mening som kreatin.
Anledningen är att kreatin bryts ner till kreatinin, ett ämne som används inom sjukvården för att bedöma njurfunktion.
Det har fått många att tro att kreatin och njurproblem hör ihop.
Men när forskare faktiskt har undersökt frågan har resultaten visat något helt annat.
Trots att kreatin är ett av världens mest använda kosttillskott finns det idag inget starkt vetenskapligt stöd för att kreatin orsakar njurskador hos friska personer som använder rekommenderade doser.
För att förstå varför behöver man först förstå skillnaden mellan kreatin och kreatinin.
Kreatin och kreatinin är inte samma sak
En stor del av missförståndet kring kreatin och njurar beror på att många blandar ihop två olika ämnen.
Kreatin är ett naturligt ämne som lagras i musklerna och hjälper kroppen att snabbt producera energi vid kortvarigt och intensivt arbete.
Kreatinin är däremot en nedbrytningsprodukt som bildas när kreatin omsätts i kroppen.
Det är kreatinin som mäts vid blodprov när läkare vill bedöma njurarnas funktion.
Eftersom kreatin och kreatinin har liknande namn är det lätt att tro att kreatin automatiskt belastar njurarna, men så enkelt är det inte.
Ett förhöjt kreatininvärde betyder inte alltid att njurarna fungerar sämre.
Varför uppstod myten om kreatin och njurskador?
När kreatin började bli populärt under 1990-talet uppmärksammade vissa läkare att användare ibland hade något högre kreatininvärden.
Det skapade en oro kring om kreatin kunde vara skadligt för njurarna.
Problemet var att man ofta drog slutsatser utan att undersöka njurfunktionen närmare.
När kroppen har mer kreatin tillgängligt kan den också producera mer kreatinin.
Det innebär att blodprovet kan förändras utan att njurarna har tagit någon skada.
Det är därför viktigt att skilja på förändrade laboratorievärden och faktisk njursjukdom.
Vad säger forskningen?
Kreatin är ett av de mest studerade kosttillskotten inom idrottsnutrition.
Under flera decennier har forskare följt både idrottare och vanliga motionärer som använt kreatin under kortare och längre perioder.
När man granskar den samlade forskningen ser man ingen ökad risk för njurskador hos friska individer.
Studier har inkluderat:
- styrketränande män och kvinnor
- elitidrottare
- äldre personer
- personer som använt kreatin under lång tid
- personer som kombinerat kreatin med intensiv träning
Resultaten har varit anmärkningsvärt konsekventa.
Forskarna har inte kunnat visa att kreatin försämrar njurfunktionen hos friska personer som använder normala doser.
Kan kreatin höja kreatininvärdet?
Ja, det kan det.
Men det betyder inte automatiskt att njurarna fungerar sämre.
Eftersom kreatinin bildas från kreatin är det naturligt att nivåerna ibland kan påverkas när man använder kreatintillskott.
Det är därför viktigt att läkare känner till om du använder kreatin när blodprover ska tolkas.
Detta gäller särskilt personer som:
- styrketränar mycket
- har hög muskelmassa
- använder kreatin regelbundet
- genomgår hälsokontroller
I vissa fall kan läkaren komplettera med andra njurmarkörer för att få en mer rättvis bild av njurfunktionen.
Vad gäller för personer med diabetes?
Personer med diabetes funderar ofta extra mycket på njurhälsan eftersom diabetes i vissa fall kan påverka njurarna över tid.
Om njurfunktionen är normal finns det idag inget tydligt stöd för att kreatin skulle vara skadligt.
Samtidigt är det klokt att vara mer försiktig om man redan har tecken på njurpåverkan eller andra komplikationer.
Därför rekommenderas ofta att personer med diabetes informerar sin behandlande läkare om att de använder kreatin.
Regelbundna kontroller av njurvärden kan vara en bra säkerhetsåtgärd, särskilt vid långvarig användning.
Vem bör vara extra försiktig?
För de flesta friska personer betraktas kreatin som säkert.
Det finns dock vissa grupper som bör diskutera användningen med läkare innan de börjar.
Det gäller framför allt personer med:
- känd njursjukdom
- kraftigt nedsatt njurfunktion
- diabetesrelaterade njurförändringar
- andra medicinska tillstånd som påverkar njurarna
- läkemedel som kan påverka njurfunktionen
I dessa situationer bör individuella bedömningar alltid göras tillsammans med vården.
Hur mycket kreatin används i forskningen?
De flesta studier använder doser som motsvarar vad vanliga användare rekommenderas.
En typisk underhållsdos ligger på:
- 3 gram per dag
- 5 gram per dag
Vissa använder en laddningsfas där större mängder tas under några dagar, men därefter återgår man vanligtvis till en lägre daglig dos.
Det är dessa nivåer som den största delen av säkerhetsforskningen bygger på.
Praktiska råd för säker användning
För den som vill använda kreatin på ett ansvarsfullt sätt finns några enkla råd:
- håll dig till rekommenderade doser
- drick tillräckligt med vätska
- välj kreatin från seriösa tillverkare
- informera vårdpersonal om du använder kreatin inför blodprov
- följ upp njurvärden om du har underliggande sjukdomar
För de allra flesta handlar säker användning mer om sunt förnuft än om några särskilda risker.
Sammanfattning
Trots att kreatin och njurar ofta diskuteras tillsammans visar dagens forskning en tydlig bild.
Kreatin monohydrat har studerats under flera decennier och det finns inget starkt vetenskapligt stöd för att kreatin orsakar njurskador hos friska personer som använder rekommenderade doser.
En stor del av oron bygger på att kreatin blandas ihop med kreatinin, som används som markör för njurfunktion i sjukvården.
Kreatin kan i vissa fall påverka kreatininvärdet, men det betyder inte automatiskt att njurarna har tagit skada.
För personer med befintlig njursjukdom eller andra medicinska tillstånd bör användningen diskuteras med läkare. För de flesta friska vuxna betraktas kreatin däremot som ett av de mest väldokumenterade och säkra kosttillskotten som finns.
Källor: Kreider RB et al. (2017) International Society of Sports Nutrition Position Stand; Antonio J et al. (2021); Antonio J et al. (2025); Kreider RB et al. (2025) Safety of Creatine Supplementation samt systematiska översikter publicerade i Journal of the International Society of Sports Nutrition och Nutrients.